Igår såg jag 123 Schtunk på Lillan. Det var fråga om improvisationsteater med härligt, medryckande musik. Skrattade, skrattade och skrattade. Tack till min fantastiska Lena kollega som vet vad man behöver!
Senare idag blir det festkonsert med festliga His Masters Noise på Svenska teatern.
Vilken helg!
År 1999 började det. Jag blev erbjuden ett vikariat i Kyrkoby skola i Sibbo. Jag fick bli klasslärare för åk 5 och jag var såld. Jag visste att det här skall jag göra en dag. Jag ska bli lärare. Nej, jag måste. Jag vill! Men jag hade då just börjat studera teologi och trivdes med det också. Åren gick och jag blev teolog år 2004. År 2006 fick jag ett vikariat i Cygnaeus skola i Åbo. Denna gång i åk 3 och jag var lika förtjust, lika övertygad om att detta var mitt kall. Jag tog reda på hur jag skall gå till väga för att bli behörig klasslärare.
År 2007 påbörjade jag mina behörighetsgivande studier i Vasa. Vi flyttade till Helsingfors och jag fick än en gång jobb i Sibbo, denna gång åk 4. Åren därpå jobbade jag i Muncca och jobbade där tills jag blev hemma då Saga föddes. Blev klar med studierna från Vasa 2009, men var ännu inte behörig lärare.
För att få hela pusslet klart krävdes ännu praktik vid övningsskolan i Vasa. Så läsåret 2011-2012 då jag ännu var hemma med Saga pendlade jag upp till Vasa.
Våren 2012 fick jag betyget, beviset på att jag var lärare. Igår fick jag besked om att all möda inte var förgäves. Jag fick en ordinarie klasslärartjänst i Munksnäs lågstadieskola.
Behöver jag säga att jag är mycket tacksam, lättad och lycklig?
Tio dagar och tio nätter skulle Sagasus vara utan napparna. För varje natt som gick ritade vi upp en glad figur på ett kort och hon höll noga räkning. Hon hade planerat ge napparna till svanparet som bor i mormors träsk.
När tio dagar gått åkte vi till Sibboskogarna där napparna högtidligt lämnades på berget. Svanarna simmade där nere medan mormor och bröderna hjälpte Saga att lämna napparna för gott.
Efter någon timme var napparna borta och nu väntar vi på små duniga ungar. Som morot figurerade en dockvagn hon länge drömt om. Lyckan är total. Flickan är tuttfri.
Så kom då våren, med värme och sol och man såg att alla ”kände livet i sig” igår på första maj.
Vi picknickade vår vana trogen i Kajsaniemi. Trots utlovad sol och plusgrader klädde jag mig i ylletröjor och vinterjacka (och solkräm i ansiktet), Min familj trodde jag skulle på polarexpedition. Jag frös inte.
Väl hemma fixade ”vi” (läs Basse, jag instagrammade) upp cyklarna och idag cyklade jag till och från jobbet. 20 km och det kändes bara bra. Och roligt. Och befriande. Tänk att inte behöva springa till bussen bara för att märka att den just åkte. Tänk att inte behöva vänta en kvart på nästa. Jag är usel på att vänta.
Basse, som är familjens cykelguru fixade inte bara upp min cykel, utan försåg mig med en cykelväska. Ett måste för alla cyklister, menar han. Man tackar.
För 25 år sedan grundades, enligt mig, en av de bästa körerna någonsin, nämligen His master’s noise. De firar stort den 5.5 på Svenskis. Kom med och smittas av gospeljubel!
Kolla youtube-klippet också!
Min vän Johanna har en härlig web-butik som heter Boden. Hon både syr kläder och diverse andra saker och säljer. Mycket imponerande och mycket snyggt! Kunde inte låta bli att köpa en sommarklänning åt Saga!
Krokusar är som juveler på marken.
Det har varit ovanligt folktomt i bussen både på morgonen och på eftermiddagen. Då börjar jag alltid tvivla på att det är något jag missat, är det söndag månne? Nä, tror alla bara börjat cykla. Jag borde också.
Jag har idag bundit en bok. En bok författad av mina små juveler på skolan. 21 söta fabler är inte fy skam. Jag är stolt över dem.
Och så stressar jag igen över ett jobb jag sökt och vill få. Ni får ju gärna hålla en tumme eller tå och be en bön att det ska gå vägen. Spänn med mig till andra maj är du snäll.
Fölisön blir bara vackrare för var vecka i våren.
Så kom våren i alla fall. Över en natt känns det som. Det känns lika hoppfullt varje år. Lika glädjande och välkommet. Jag började dagen med en löprunda längs med stranden, isen ligger kvar ännu. Ändå känns det som om man blir fulladdad av energi. Solen gör underverk.
Vi sopade balkongen och njöt av vädret också där. Med var sin bok och var sin filt.
Jag läste Lars Keplers senaste, Sandmannen. Slukade den 500 sidor tjocka boken på fem dagar! Mycket fängslande och mycket spännande. Nu måste jag läsa en feel-good bok för att återskapa balansen.
Våren kom i och med middagen hos grannarna. De bjöd på världens vårigaste sallad. Mums och tack!
Jag föll som en fura för detta plagg, Fjällrävens Luhkka Cape.
Den är inspirerad av samernas Luhkka som betyder ”oväderskrage”. Så gissa hur glad jag var idag då det blåste kallt och regnade? Såhär:
Vi är nu i medlet av april och våren, den varma, har man inte sett röken av. Jag går ännu i vinterjacka och vägarna jag joggar på är snöiga och hala. Isen runt Fölisön har inte släppt men jag såg att ett svanpar ändå kommit. Klart den kommer! Men skall vi verkligen få plocka vitsippor som vi gjorde kring Valborg förra året?
