Sagolandet

Förra året hade jag med mig Harry Potter på bokmässan. Kanske den här typen följer med i år?

Artur ska på Halloween-maskerad.

Lite som drömmen nedan antyder har jag känt mig vilsen, osäker och lite rädd på sistone. Inte haft full kontroll utan kört på och styrt efter bästa förmåga. Inte behöver man ju ha magistersexamen i psykologi för att komma på varför jag känner som jag gör. Så mycket nytt och så många förändringar jag bara damp ner i.

Jag la ner många tankar på det här under höstlovet. Jag pratade mycket om min känsla och upplevelse och kom därför fram till varför jag känner som jag gör. Jag hade tappat bort mig själv, eller snarare mitt ”jobb-jag”. Vem är jag som lärare och framför allt HUR jag är som lärare, kom inte av sig själv. Inte första dagen, inte ens andra veckan.

Så hade jag Saga att tänka på, hennes välmående. För att inte tala om pojkarnas reaktion på att inte ha mamma hemma varje dag då de går till skolan eller kommer hem.

Men nu, nu börjar jag äntligen lära känna eleverna, kunna läsa av mitt schema och framför allt våga tro på att jag är bra som jag är, i alla fall tillräckligt bra som jag är.

En god vän till mig berättade att en lärare sagt att hon hittat sitt jobb-jag efter tio år i arbetet. Jag har med andra ord tid att finna mitt. Samtidigt som jag får vara tacksam över de lektioner jag känner att jag lyckats med, de lektioner då jag känner att eleverna är nöjda och trivselfaktorn är hög. Så mycket mer behövs inte för en lyckad dag, ömsesidig respekt och gemensamma stunder av glädje.

Bakade bröd som avkoppling. Det blev morotssemlor med pumpafrön.

Alltid nu och då drömmer jag att jag kör bil och bromsarna tar inte. Det är ingen skojig dröm. Undrar vad den betyder och varför jag drömmer den. Ibland kör jag buss…

Den första boken om HP heter geim. Sträckläste den och gillade den trots att den var obehagligt spännande. Uppföljaren buzz lär ska vara ännu bättre, sägs det. Anders de la Motte är författaren och sättet han skriver på är medryckande och underhållande.

Geim handlade om en mystisk mobiltelefon som HP ”råkade” få tag på. I och med det drogs han in i ett livsfarligt spel. ”Spelet” är lite som ett dataspel men i verkligheten, som sagt sjukt spännande. Jag är lite mesig av mig och försökte gång på gång få huvudpersonen att sluta spela. Men vem var jag att bestämma det? Inte lyssnade han på mig det minsta, fortsatte bara spela det dumma, farliga spelet.

Plockade upp buzz idag på bibban, så jag har inte ännu läst den. Vill du läsa de här ska du börja med geim. De hänger nämligen ihop och jag ser fram emot att igen träffa huvudpersonerna HP och Rebecca Normén.

Om det är mörkt ute redan klockan sex är det helt legitimt att schava omkring i pyjamasbyxorna och duntofflor. Visst?

Lyckan är att efter en timmes rask promenad komma hem och känna doften av mat. Mat som mannen lagat till oss den kommande veckan.

Makaronilåda är lika med kärlek!

Är det bara jag som väntar på snö? På julmusiken. På glöggen. På svettiga skidturer istället för jogging. På ljusslingor och stjärnor i fönstret?

Tog upp från vinden lite, lite grejs, men har inte vågat tända något ännu.

När får man?

Vill nu.

Och pepparkakor…

Vi tog det lugnt, detta höstlov. Tankade familjetid till max, spelade spel, tittade på film och jag hann läsa massor! Precis vad jag behövde, lugn och ro för att hinna fatt mig själv. Nu känner jag mig piggare och redo för en ny vecka med nya utmaningar.

Här kommer bilder från ett slött men skönt höstlov!

Syjunta

Kristina-teater med mamma och syster.

Hann pyssla Sagas tavla med foton till dagis. Äntligen!

Idag träffade vi släktingar och firade en härlig tio-åring!

Dagens Saga leker ”mamma-måste-gå-på-jobb-leken”. Jag ska vara Kristina (dagismamman), Saga är mamman som lämnar och hämtat sitt barn på dagis och dockan är barnet som gråter och är sjukt men som har fått många nya vänner och lärt sig många nya sånger…