Nu börjar jag nog längta på riktigt efter jobbet, att vara arbetslös är slött. Med noll input till hjärnan blir det just inga blogginlägg heller. Det mest spännande är väl att jag städar, putsar, svänger tvätten som hänger på tork, så den ska torka lite fortare. Har till och med vikt plastpåsar till fina små trianglar. Ja, ni märker.
Redo för jobb är ordet.
Tänk att jag en dag kommer att lära barn använda ordet hen!
Jag tror nämligen, precis som det står i dagens hbl, att ordet kommit för att stanna. Våra barn kommer att se det som ett självklart ord och undra över hur vi klarade oss utan det.
Vad tror du?
Ps. I barnprogrammet Pipi, Pupu och Rosmari som kom i dagens Buu-klubben sjunger de om ”hen” i inledningssången.
Dagens Saga har sovit dagssömnen på dagis. Hon lär ska ha somnat snabbt, hållandes en dagismamma i handen. I något skede har hon dock vaknat till och krupit ner i dagiskompisens säng. Detta visste Saga dock inget om, inte heller kompisen. Tur att dagispersonalen förevigade detta på bild.
Min lilla filur!
Tillbringar dagarna ensam nu fram tills att jag börjar jobba. Fyra timmar är Saga på dagis och jag lär mig njuta av dagen. Dricker te, far ut på länk, läser eller ser en serie. Framför allt förbereder jag mig mentalt för att börja jobba igen. Jag ser verkligen fram emot det, samtidigt som förändringar också innebär en gnutta vemod. Det har varit fina år, de här med Saga. Hon är ett glatt barn. Jag blir glad varje dag med henne. Förändringar är inte bara vemodiga de är också början till något nytt. Något spännande och roligt.
So, let’s take a nice cup of tea…
Ni som följt med Sagolandet en tid vet att jag älskar Sven Nordqvists böcker. Bilderna! som tål att synas in i minsta detalj, som blir bättre för varje titt och som man aldrig tröttnar på.
Texten! så underhållande, så humoristisk och så lagom lång. Familjens två-åring skrattar högt åt tokigheterna och väljer för tillfället ofta den här boken:
Boken om Nasse. Tokrolig och alldeles galet härlig. Nasse är en björn som inte alltid hänger med i svängarna, lite dum skulle man väl våga påstå. Samtidigt så fantastiskt ljuvlig. Som då han hittar en skottkärra och inte för sitt liv kan förstå hur läraren som är stor kan vara lätt att köra medan två små kaniner är så tunga. Kan det bero på att de var ulliga? Till sist får begreppen uppförsbacke och nedförsbacke en innebörd även för lille Nasse.
Idag gör jag mitt bästa att matcha med träden och höstens färger. Klänningen, en brun manchesterklänning från Polarn och Pyret, är egentligen en mammaklänning från hösten 2009, men jag gillar den så mycket att den hänger med än. Piffade upp den med orangea strumpbyxor.
Bytte klänning mot joggingkläder, soffan mot länk längs stranden, huvudvärk mot välbefinnande.
Sedan vilade hon.
Och hon såg att det var gott!
Först beställde Saga pedikyr. Det fick hon. Glitter av pappa.
Malin hade bloppis och vi fyndade fina plagg till Saga.
Det är många år sedan vi sist besökte WeeGee, idag var sista dagen de hade Futuro-utställningen som vi bara inte kunde missa. Inne i den gula ufon luktade det glasfiberbåt och jag slungades tillbaka till 80-talets barndomssomrar.
Mer nostalgi fanns att finna på leksaksmuseet. Tycker om uppbyggnaden; aktiviteter för barn, knappar att trycka på och leksaker man får röra blandas med spännande glasmontrar.
Sist blev det en tur i Marco Polos fotspår.
Hemma gjorde vi mat, såg och hörde en tranplog flyga söderut och nu är det mest soffa, film och avkoppling som gäller.
Idag bakade vi bullar med våra grannar. Nicke är min kompis och han är bäst hela världen! säger Saga.
Hälsningar från dagis igen. Idag har tösen varit ensam här i hela två timmar. Hon säger hejdå och gungar. Där vill hon vara, gungan är trygg. I början av veckan lärde hon sig ta fart själv, en praktisk egenskap på dagis.
Just nu sover alla barnen, här är tyst och skönt. Några myslampor är tända och det doftar nybryggt kaffe från personalrummet. Jag beundrar alla som jobbar här. Jag vet hur det känns att få ett (1) barn att sova, tänk att lyckas få 10!
Saga passar bra in i gänget här och jag tycker mig se att hon hittat sin plats. Hon tycker om sitt dagis, jättemycket. Samtidigt ser jag hur hon njuter då vi kommer hem. Då går hon genast in i barnkammaren och så leker hon i en timme för sig själv. Bearbetar hela dagens stora omställning.
Jag känner mig hoppfull och lycklig över att få uppleva denna mjukstart med mitt sista lilla barn.
