Sagolandet

Blev bjuden på kaffe och bulle idag av min goda vän och granne, Päivi.

Våra mellanbarn är lika gamla och har varit vänner sedan dagistiden. Nästan varje dag brukar vi ses, antingen på skolgården eller i någon lekpark. Tack vare det att pojkarna är vänner har också vi blivit det. Det är förstås ingen skälvklarhet att det blir så, men ofta märker man att man har rätt lika värderingar och delar åsikter. Med Päivi kan vi föra djupa diskussioner, hon pratar finska med mig och jag svenska med henne. För oss är det helt självklart.

Vi fick dagisplats på ett daghem i Munksnäs trots att det såg så dystert ut ett tag. Jag är lättad och glad och det känns roligt att Saga börjar på samma dagis där Artur gick. Han kommer att bli världens stoltaste storebror.

Vad lätt om hjärtat jag känner mig nu, då allt fallit så bra på plats. Jag ser verkligt mycket fram emot att börja jobba i höst. Jag ska få helt nya kolleger, ny arbetsmiljö, ny klass-sammansättning (sammansatt klass) och förstås en drös med nya härliga elever och föräldrar att lära känna. Jag kan knappt bärga mig, så ivrig är jag.

Sagas vardag blir ju också helt ny och visst känns det konstigt och lite vemodigt att tänka att hon inte ska få vara med mig hela tiden. Samtidigt vet jag att det kommer att gå bra och att det är hälsosamt att hitta sin plats i en större gemenskap.

Men före det, ett långt och härligt sommarlov. Vad vi ska njuta!

Jag ligger i soffan och lyssnar på skön musik. Familjens två yngsta sover, Basse är på fotbollsmatch och Harald har just kommit från sina fotisträningar. Där sitter han nyduschad och äter kvällsmat då han plötsligt med svag stämma utbrister: ”mamma, jag vill att du försöker bli Finlands Lucia, du skulle passa”.

Blinkar bort tårarna och skrattar lite generat. Jag är för gammal, säger jag och jag har barn. Han köper inget av argumentet.

Vi tittade på bilder från 1994, då var jag med i Borgåbladets lucitåg. Då blev han nöjd.

Tacka vet jag Rovio som med sina Angry Birds gett oss föräldrar ett så tacksamt tema att bygga upp ett födiskalas på.

Det var ett lyckat kalas, gillar verkligen att hålla barnkalas. H:s klasskamrater är så ljuvligt artiga och söta. De ber vackert efter mer och säger att det är gott osv, precis så som jag hoppas att mina barn beter sig på fest.

I morgon vankas det barnkalas. Haralds elva år ska firas med kompisar och jag har inhandlat mängder med modell-lera. Elva åringar gillar att ”modellera” tror Harald. Nå jag håller med, för jag testade. De ska göra Angry Birds.

Artur har tagit bilden.

Har förträngt det här stadiet. Det här stadiet som följer efter det att man får ert blöjfritt barn. Jag frågar 250 gånger i dygnet: behöver du gå och kissa nu? Behöver DU gå och kissa nu? Behöver du KISSA nu? Behöver du kissa NU???

Blir trött på mig själv.

Sist en bild på själva barnet som måste stå ut med mig.

Mitt kaffesällskap Camilla.

På golvet i hallen låg det här;

Ett kort av Jessica! Skulle gärna länka till Jessicas fina blogg, men den är låst nuförtiden. På grund av att Jessica blev illa bemött både där men också i verkliga livet. Det är ett förkastligt beteende och ingen, ingen borde bli utsatt för sådant. Jessica, du är så snäll och härligt omtänksam.

Examensgratulationer per post, jag blev jätteglad och överraskad. Tusen tack.