Idag är det första veckans sista dag i Vasa och jag överlevde.
Anna frågade om jag slappar lite också. Visst hinner jag med det. Jag såg på film igår och läser mycket också. Man hinner med vad som helst då man är själv känns det som. Nu ska jag hålla en lektion ännu och sedan susa hem.
Vi räknar ner.
Jag jobbar på som en liten arbetsmyra då jag är i Vasa, planerar in en kaffepaus och en promenad och resten av tiden skriver jag på studiearbeten. Det är sjukt hur effektivt det går då jag inga barn har som kräver sitt. Senast det hände var år 2000. Så detta är lyxigt även om mitt huvud svämmar över av ord, källhänvisningar och formuleringar.
Nu ut i kvällssolen.
Bilden är tagen idag på PF, ”trappan” är ingen trappa, det är en rutschkana för mjölsäckar. PF har varit en kvarn. Nämligen.
Min klass här i Vasa består av elva stycken fjärde klassister. Jag vill adoptera dem alla.
Sonja, du tycker alltid att dina elever är bäst! sa en pojke till mig en gång.
När min mamma ringer och berättar att Saga sovit gott, att hon fått sova bredvid min mamma tvinnandes hennes hår efter att ha gråtit ”mamma kom”, att hon sagt ”god gröt” och varit sprudlande glad, då tar mitt hjärta ett glädjeskutt och jag lovar försöka njuta av att få studera, lovar försöka njuta av all den egen tid jag plötsligt har.
Så här beskriver Saga det jag gör: mamma åka tåget jobba skolan. Ganska rätt.
Sol till er alla. Berätta gärna om du har något du kan försöka njuta av idag.
Det är dags. Dags att lämna det som är min vardag och åka upp till Vasa. Alla gråter, ingen vill. Pojkarna gråter för att Saga åker till mormor för tre dagar. Alla är lite omöjliga för att mamman bara sticker, ingen vågar säga det rakt ut, men det är fel på halaren och fel på isiga vägar och felfelfel.
Okej, Saga är hemskt nöjd med att få vara med älskade mormor och pojkarna kommer nog knappast att märka att jag är borta, de är ju själva borta så mycket.
Det ska nog gå bra, det måste ju gå bra. Och det är ju bara två månader. Egentligen bara tre dagar men i två månaders tid. Sedan blir jag färdig klasslärare och skall aldrig mera studera i Vasa. Aldrig mer. Hör du det Artur, aldrig mer! Då åker vi till Vasa, till Vasacupen och har roligt, tillsammans. Du och jag älskade barn.
Och den här bilden är inte alls fejkad. Sagas blick säger allt: vahållernipåme?
Välkomna med på en liten nostalgitripp!
Det var precis likadant väder för två år sedan. Solen sken och det blåste kallt, det var vackert väder. Jag och Basse hade åkt in till Kvinnis på morgonen för igångsättning. Jag var då i v 42+0 och väntan är omöjlig att beskriva. Jag hade gett upp redan, hon skulle aldrig komma. De försökte sätta igång förlossningen men då fostret bara sov drog även det ut på tiden. Hon var duktig på att sova redan i magen. Vi promenerade hela dagen och på kvällen kom förlossningen igång, två timmar senare föddes vår Saga. Efterlängtad och oändligt älskad.
Min mage var så stor, jackan gick inte längre att stänga.
Tänk att vi fick en Saga, henne hade vi längtat ända sedan juni året innan. Nu var hon här.
Hon var en lättskött baby, sov och åt, sov och åt. Minns en gång då vi lagt ut henne på balkongen kl 9, for ut i en lekpark kl 11, tog en promenad och gick på café. Då vi kom fram hade klockan hunnit bli tre och den lilla tösabiten sov fortfarande i sin vagn. Då väckte jag henne för jag måste amma henne.
Den lilla solstrålen.
Så fyllde hon ett och leendet blev bara större.
Och idag lägger hon pussel med många bitar, sjunger och är bara så fin.
Hon som ger guldkant på varje vardag. Som skrattar från hjärtat. Som räknar till fem; ett, tå, hya, fem. Som säger förlåt om någon annan är ledsen. Som kramar med korta knubbiga armar. Som visar kärlek större än himlen. Som är vår alldeles mest fantastiska lilla pärla. Hon fyller två.
I sagans skog där snurrar sagans slända som spinner tråd så blank som solen är. I sagans skog kan nästan allting hända och nästan allting händer också där.
Grattis världens finaste älsklingsSaga!
Jag är allergisk mot kurslitteratur som börjar med ordet Johdatus. Denna allergi gav sig till känna år 1996, den har varit väldigt osynlig i flera år men nu drabbades jag igen.
Atjoo!
Hör nu på det här; Johdatus koulutuksen uudistuvaan arviointikulttuuriin.
Sprittande!
Nä.
De här två är riktigt goda vänner. De har en åldersskillnad på sex år och ändå leker då många långa timmar. Artur bygger koja, lägger pussel och läser böcker. Han har livlig fantasi och tar med henne på äventyr så lekparken suddas ut i kanterna. Syskon är bäst.
Hittade Happy Socks till pojkarna igår. Förutom att man blir på gott humör av de härliga färgerna kommer vi att skratta så vi kiknar då vi efter tvätten ska para ihop paren som är opar. Det är härligt med utmaningar i vardagen.
