Sagolandet

Vi som nästan aldrig använder bilen planerar bila i Norden i sommar. Vi ska tälta och vandra men också turista i några huvudstäder.

Vi har inte tältat sedan vi blev fem personer i familjen, Saga har alltså aldrig sovit i tält. Men om någon är en begåvad sovare så är det hon. Hon sover var som helst och när som helst.

Så varför tält? frågar du kanske.

Jo, för det första är det ett toppen sätt att hålla kostnaderna nere. För det andra tror jag det blir en fantastisk kontrast mot vardagen. Lite gräs under rumpan och trangians doft kan väcka lägereldsfilisen hos vilken stadsbo som helst.

Resan är ännu i planeringsstadiet. Jag skriver listor över packning och skall börja rita en egen karta till barnen. Du får mer än gärna bidra med dina bästa tips och ”måsten” för speciellt Västkusten i Sverige, Oslo och Bergen.

Hon är speciell, mitt yngsta. Liten men stor. Hon är lång för sin ålder, precis som håret är långt. Hon använder ord jag inte kan förstå hur hon kan. Hennes funderingar är komplicerade och tankarna många. Hon talar om kärlek som något lika självklart som luften hon andas. Hon tackar oss för att vi valt henne.

När hon säger det tåras mina ögon, för hon är så fin.

Hon funderar svåra tankar om döden. Säger att vi måste dö tillsammans, att jag kan vara hennes ängelmamma och hon mitt ängelbarn. För ensam vill hon inte vara.

När hon säger det tåras mina ögon, för hon är så fin.

Jag frågade Saga vad vi ska göra i morgon när pojkarna åker på resa med mormor och Niklas.

Nå, jag tänkte att vi kunde leka att vi är två mammor som träffas på stan och går på lunch. Jag kunde ta med en docka så alla vet att vi är två mammor!

Eftersom kommentarer i bloggar är lite passé tänkte jag passa på att bjuda er på en presentation av mig i stället.

Jag som driver bloggen heter Sonja Adéle Djupsjöbacka. Jag är 36 år gammal och bor i Helsingfors tillsammans med min man Sebastian och våra tre barn. Barnen är 13, 10 och 4 år gamla.

Jag är teologie magister i grunden, men vidareutbildade mig till klasslärare. Det var en lång och slingrig väg att gå. Att få ihop pusslet familj, arbete och studier i Vasa var ingen dans på rosor, men väl värt det så här i efterhand sett på det hela. Jag har jobbat som klasslärare nu i sex år och älskar verkligen det jobbet! I höst skall jag ha åk 2.

Till mina intressen hör böcker, därav också namnet Sagolandet på bloggen. Jag läser alltid när det blir en stund över, på busshållplatsen, vid tandläkarens väntrum och förstås hemma liggandes i soffan. Ett av barnen beskrev mig en gång på ett morsdagskort från dagis: min mamma läser alltid och hon läser alltid svarta böcker! Upptäckte deckare för sådär fem år sedan och fastnade lite i träsket, läser nog annat också, men det blir nog ett par tre deckare i månaden.

Förutom att läsa stickar jag, joggar, tältar och vandrar. Just nu är det fjordar, berg och dalar on my mind… Mer om det senare.

För övrigt är det exakt tio år sedan jag började blogga. På den tiden fanns det inte många bloggar, min har i stort sett varit den samma fast jag då skrev under namnet Rapport från planet Sonja. Det är riktigt roligt att läsa bloggen tio år tillbaka, juni 2004 var tydligen lika kall som i år! Här kan du läsa vad vi gjorde och se hur vi såg ut för tio år sedan.

Hej! Lånar Peppes frågor:

Bloggen frågar:

Peppe har gett ut en bok! En underhållande roman om några människor och deras liv i Helsingfors. Jag kände mig som en fluga på väggen hemma hos Ida och Max. Det kändes nästan lite förbjudet att komma så nära in på deras privatliv, samtidigt spännande.

Vackra människor är en bok du inte vill lägga ifrån dig. En bok där igenkänningsfaktorn är hög, där du kommer på dig själv med att leende sitta och nicka medhållande till tankar och iakttagelser.

En noggrannare korrekturläsning hade gjort boken ännu bättre. Störde mig på att det stundvis var fel namn som nämndes, vissa detaljer blev oklara (som vilken färg Idas Jopo egentligen hade samt hennes ålder). Små detaljer som inte drar ner på betyget vad gäller boken i sin helhet.

Den är rolig samtidigt som den är djup och jag upplevde den stundvis som riktigt sorglig. En kärlekssaga där allt står på spel och man inte riktigt vet vad man hoppas ska hända. Jag gillar också det hur Peppe skriver samma scenario men ur olika personers perspektiv.

Jag lägger ofta vikt vid detaljer i vardagen och njöt av hur väl och naturligt Peppe beskriver just detaljer i boken. Allt från byggnader till kläder, smaker och dofter.

Låt mig citera ett stycke ur boken;
”Hon tryckte näsan mot hans hals, han doftade trygghet och hemma. Hon låtsades inte om svettlukten. Hon älskade plötsligt hans svett. Hans kropp slappnade av när han kände hennes kropp och han kramade henne tillbaka. Sedan kände hon små ryckningar. Som om han hade hicka. Johannes grät. Sanna hade bara sett honom gråta till filmer där barn och hundar dog. Aldrig till riktiga livet.”

Tack Peppe! Skriv mera!

Midsommaren kom och gick. Vädret visade sig från sin sämsta sida. Det var kallt. Det var regnigt. Det var hagel och så vidare. Men vad kan man? Att klaga på vädret är det mest olönsamma som finns. Vi får säga som Pippi: man ska va glad att det är väder över huvud taget.

Vi firade midsommarafton med våra vänner i Lovisa.

Saga ville fota med Konrads kamera som vägde lika mycket som flickan själv.

Hon lyckades föreviga sin mor och far:

Mitt bästa tips för att inte frysa är att ta raska promenader. Och så bastu förstås!

Trots gråskalorna på dagen är natten ljus. Ljus och vacker som den bara kan vara på sommaren.

För vissa i hushållet betyder fotboll om inte allt så mycket. En fyra års väntan är över, skrev en på fb. Vi talar pre-fotbolls VM, fotbolls VM och post-fotbolls VM. Semesterresans tidpunkt styrdes naturligtvis till post-fotbolls tiden.

För att väcka fotbollsintresset inom mig roar jag mig med att hitta fakta om spelarna. Jag kan sedan delge min kunskap till familjemedlemmarna. Spanien förlorade t.ex för att Iker Casillas antagligen ville hem till sin baby. Som för övrigt heter Martin.

Jag är ändå med i familjens egen tippning och hejar på Messi, ursäkta Argentina. Kanske får vi då se lite mer av Thiago?

De här skorna vann Basse i en tävling år 2006 då det också var VM. Det är Messi som med sina egna händer plitat dit sitt namn.

Salig Saga smaskar sommar!

Ha det gott kära läsare! Kul att se att så många hittat tillbaka hit trots att jag hade lite bloggpaus.

Glad Johanni!

Harald fick sitt egna rum och är förstås hur nöjd som helst. Samtidigt fick då Artur och Saga det stora rummet och även de är glada. Det känns stort och rimligt när där inte är en dubbelsäng på halva golvytan.

Jag tycker det blev prima:

Och så en detalj från rummet, dockhuset. En raritet vi får låna av barnens faster, det är hållbart och välbyggt. Köpt i butiken Riimikko i Borgå för sådär 20 år sedan.