Idag fick Harald planera och tillreda vår middag. Det blev kyckling med citron och persilja, sparris och vitlökspotatis. Till efterrätt blev det sockerkaka med bär och mandelmassa. Kakans recept hittade han i sin gudmor Karins egen bok, Sött och Nött. Det var den godaste sockerkaka jag någonsin ätit, mandelsmaken var stark och piffade upp hela härligheten. Harald gjorde kakan med blåbär.
Mums.
Assistent Artur:
Man kan inte med god vilja kalla vädret i Vasa för vår. Det var kallt, det var blåsigt och det var grått. Inga löv på träden ens. Jag var så genomfrusen att jag överväger att ta min nytvättade vinterjacka ur sin vakumpåse. För så här kan man ju inte ha det.
Kom igen Vasa, vill ha sol och värme och grönt gräs vid Strampen. Tänker mig filt och bok nämligen.
…Kevin. Läste slut boken idag och jag är ju här i Vasa och har ingen att prata med. Trots att jag visste i stort vad som skulle ske blev jag totalt överrumplad av en grej som jag ju inte kan avslöja ifall någon ännu inte läst boken. Jag hade förskönat något och blev så till mig av vad som faktiskt skedde att jag överväger att gå och berätta hela slutet för min tyska kämppis. Nånej, nånej. Men hu vad den var otäck, boken alltså, nästan så jag ångrar att jag läste den faktiskt. Det var för mycket, till och med för mig.
Så, nu kan vi tala om något annat. Såg att Mari Jungstedt kommit ut med en ny bok. Hej Anders Knutas! På tal om trevligare läsning, eller?
Så känner jag mig här. Så fruktansvärt ensam. Jag har inget som helst sammanhang efter att övningsskolan stänger för dagen. Jag försöker motivera mig med en bok, med ett cafébesök, med långa löpturer och tystnaden. Ändå saknar jag sammanhanget så gräsligt. Mitt sammanhang, mitt riktiga liv.
Så börjar jag sista etappen här i Vasa. Ser ljuset i tunneln, men en hel del jobb innan jag kommer ut på andra sidan. Sitter och funderar hur jag bäst ska undervisa små barn enheterna millimeter, centimeter och meter samt blåklockans alla delar. Sådant bör små barn kunna, sini. Jag har en sammansatt klass med ettor och tvåor den här gången. Ljuvligt, ljuvligt!
Jag är alltså i Vasa, bekantar mig med eleverna den här veckan och börjar själv undervisa nästa vecka. Min handledare är erfaren och mycket trevlig. Det ska nog blir bra det här.
Det var någon av er som för en tid sedan bad mig berätta om mina studier. Jag brukar beskriva mina studier som ett jättepussel. Jag började med kantbitarna som en del har för vana att göra. Året var 1997. Kantbitarna i det här pusslet var studier i teologi. Hörnbitarna bestod av kyrkohistoria, psykologi, pedagogik och praktisk teologi. Sedan började jag på måfå fylla i pusslet med bitar lite här och där. Det var exegetik, hebreiska, grekiska, filosofi och feministiska studier. Jag fick inte direkt en överblick av pusslet men jag trivdes och lärde mig en hel del. Jag gick en massa kursen bara för att det var roligt; ”du samlar visst på studieveckor” sa min handledare då jag hade över 200 sv då jag våren 2004 blev teologie magister. Vid det laget hade jag två barn och en dröm. Drömmen var att bli klasslärare! Frågan var hur?
År 2006 började jag jobba som vikarie i Cygnaeus skola i Åbo. Det var precis så ljuvligt jag hade trott. Jag älskade jobbet. Ett år senare sökte jag till en undantagsutbildning i Vasa. I två års tid läste jag alla ämnen och fick lära mig hur man bäst undervisar alla lågstadiets ämnen. Jag fyllde mitt pussel med didaktik i kemi, matematik, modersmål, gymnastik, fysik, biologi och geografi. Pusselbitarna föll på plats allt medan åren gick. Vid det laget hade familjen bosatt sig i Helsingfors och jag jobbade först i Sibbo, sedan i Munksnäs. År 2009 var de studierna avklarade, men jag saknade fortfarande helhetsbilden av pusslet, nämligen praktiken. Det är den jag gör nu. Tre praktikperioder och några kurser har jag avlagt detta läsår. Den 22 maj blir jag klar på riktigt.
Jag blir äntligen klasslärare!
Bilder från mitt jobb:
En söt liten elev:
Den första dagen i månaden maj steg jag upp först av alla. Fyllde picknick-korgen till brädden med sallad, bröd, kallrökt lax, struvor och munkar. Sedan tassade jag in till mina barn och min man och väckte dem. Saga mötte mig med ett ”sluta nu mamma, jag ska gosa med pappa”. Vi började dagen med ett skratt. Sedan gick vi ut till bussen. Nordanvinden krävde sitt, det var fleecar och ylletröjor som gällde. Jag var glad över vinterjackan jag ännu inte satt undan. Solen visade ändå sitt envisa jag och vann öven vinden. I Kajsaniemiparken hörde vi på Akademen och sa morjens morjens som sig bör. Vårens första glass blev också avnjuten.
Sällskapet (Basses föräldrar och syskon med respektive):
När vi kom in var Saga inspirerad att fortsätta dagen i samma stil:
Jag har ett vitsippsbarn, eller ett blombarn, han förser mig ofta med buketter:
Och nej, han har inte gott och blivit student, ännu.
Som sagt var åkte vi till Sibbo på middag, till min mamma och Niklas. Härligt med biffar och smaskig sallad, sparris och munkar. Skojigt hade vi som vanligt. När vi kom hem fick vi ännu fammo och faffa på besök.
Jag och min mamma, fast det kanske ni ser?
Ibland får jag lust att flyga. Då gör jag det.
… i vårens ljusa kvällar. Snart är sommarn här i purpurvågor…
Tänk att värmen kom till sist. Vad härligt det är med solen och med värmen och alla som får vara lediga i morgon. Vi ses i Kajsaniemi! Men före det ska vi åka på grillpartaj till Sibboskogen.
Medan pojkarna var i skolan tillredde jag ett berg av munkar i vårt kök. Alltid lika rädd för den kokande oljan, men slutet gott allting GOTT!
Glad Valborg!
