…vad har du för dig? Har det inte varit fasligt tyst på presidentfronten. Tycker mig inte ha läst just någonting om varken Lennu, Jenni eller Sauli. Eller är det bara jag som läser fel tidningar?
Jag menar, han hade ju ett så fasligt bra budskap. Den där Lennu!
Idag ska GillaTicki (Camilla och Nicholas) ha hand om Sagasus. Camilla har många års erfarenhet av dagisjobb så jag är säker på att det kommer att gå toppen att ha två två-åringar en dag.
Ungefär så här brukar det se ut.
Snart fyller Artur 8 år. Igår pratade vi om hur vi fick vänta på honom och hur mycket vi längtade efter honom just de här dagarna för 8 år sedan. Vi tog fram fotalbum och tittade. Tänkte dela med mig lite åt er också. Så här såg det ut då Harald fick sin lillebror och Basse och jag vårt andra barn. Harald var då två år och åtta månader.
Jag hade som mål att bli klar med studierna innan babyn kom, det lyckades nästan. Då Artur var ett par veckor skrev jag sista slut-tenten (något om min gradu, mognadsprov?) och i maj år 2004 blev jag teologiemagister. Här får jag betyget av min professor Ingvar (obs Kalle syns också på bilen, klicka på den så blir den större).
Blev du nu nyfiken på hur vardagen i Åbo med två små såg ut för åtta år sedan så finns ju arkivet här invid. Min blogg hette då Planet Sonja.
Det var ju bara en timme egentligen, men den timmen som försvinner då vi går in i sommartid märks förvånansvärt mycket. Jag klåpade rejält i morse, visste ju om och kom ihåg sommartiden. Det jag inte visste var att telefonen också vet det och ändrar klockan utan min hjälp. Så när kl i morse visade sju tänkte jag att den egentligen är åtta. Masade mig upp för jag ville hinna laga söndagsfrukost med scones och faderullan innan fotisen. Döm om min förvåning då jag insåg att klockan efter en timme på riktigt var åtta. Dumdidumdidum….
Det var rysligt kallt trots vacker sol.
Fick en bok av min goda vän Karin Erlandsson, ni vet hon som har de mest fantasifulla recepten, de läckraste bakverken på de häftigaste faten? Hon har skrivit en bok, Sött och nött heter den. Det är en bok som vid första anblicken ser ut att bara vara en receptbok. Det här är dock ingen vanlig receptbok, visst hittar du mängder med recept i boken, men det som tilltalar mig allra mest är att det mellan recepten finns en och annan berättelse.
”En period i sitt liv var morfar sjöman. Inte som Pippis pappa direkt, men ett och annat annorlunda och främmande fanns det nog i mormors och morfars hyllor. En ballerina som dansade i en flaska bananalikör till exempel (o hemska öde), eller en kaffeservis från 50-talet med guldlinjer och svarta prickar.”
Karin har ordets gåva, det ser vi på bloggen också, och det är just orden på rad och Jonas Edsviks härliga fotografier som gör att det här inte är någon ordinär receptbok. Att gå på loppis hör till Karins intresse och i boken får vi ta del av hennes fynd. Varje bakverk är vackert uppsatt på olika fat:
”På morfars gamla sjömansservis serverar jag marängerna med kaffe och mörk choklad. Citronkrispet med jordgubbar ska förstås serveras i udda glas. Rabarberglassen häller jag i de turkosa äggkopparna som jag köpte av farbrorn med vacker handstil. Loppisfaten hör ihop med ett särskilt recept. Då recepten syns på faten slår jag till.”
Tack Karin för en pärla i min hylla.
Fick teaterbiljetter av André, så ikväll går jag och ser på De tio budorden på Lillan.
Har du sett den? Borde jag förbereda mig på något sett? Näsdukar? Godis?
Det här inlägget är tillägnat mina små älsklingar. Alltså mina pelargonplantor, Mårbackapelargonerna. Ha! Erkänn ni trodde jag skulle skriva om mina barn!
Idag då Sagasus tog sin lilla tupplur gick jag lös på pelargonerna. De fyller snart tre år och är min stora stolthet. Jag är inte bra på blommor. Har tre orkidéer och så de här. De här vårdar jag ömt och pysslar om som vore de mina barn (nå inte nu riktigt).
De har fått övervintra vid söderfönstret och fått vatten nu och då. De har klarat sig bra och jag tycker alltid det är lika svårt att beskära dem. Gör jag rätt eller kommer jag ta kål på hela härligheten? Nå gjort är gjort och sticklingarna har fått vitamin och modersplantan får väl ta sig bäst den vill.
Före:
Efter:
Vitamin:
”Mamma, var är alla våra dricksglas”?
Saga pratar mer för varje dag, det här sa hon i morse:
Saga vill pela päädi (iPad) men de gå inte för Attu pela päddi. Nå ja kan pela mammas telefon i ställe.
och
Saga kan blåsa ljusen själv. Ja kan äta kaka. Ja e tå å och stoo flicka!
Oj, vad stor hon blivit, min lilla Saga!
Inte mindre än två paket fick Saga och jag plocka hem idag från posten. Saga älskar det, att få sitta med paketen i famnen hela vägen och sedan hjälpa mamma att öppna dem här hemma.
Så vad var det i paketen? undrar ni alla.
Det ena var ett smalt men spännande paket från bokförlaget Schildts & Söderströms. Även om paketet var litet och smalt var innehållet stort, stort, stort! Så stort att det måste få ett eget inlägg! Snart.
Det andra var från Buzzador. Jo, jag är med i det och får nu och då pröva på produkter och låta mina vänner pröva på. Den här gången ska vi ha te-rep (i stället för kaffe-rep, varifrån kommer det ordet egentligen) och smaka på Liptons pyramidteer.
Smuttelismutt:
På tal om Buzzador hade man en möjlighet att få ”buzza” om Lego Friends. Jag kom inte med för jag fyllde inte kriterierna eftersom jag har barn av ”fel” kön i den ”rätta” åldern. Okej, de sa inte det där sista, det har jag listat ut helt själv. Te däremot, det blir man snäll av, det passar mig. För jag är en riktig ”te-människa”.
När jag var liten var jag torparflickan Kulla-Gulla (ingen prinsessan nej). Kanske var jag faktiskt Kulla-Gulla i mitt tidigare liv för då jag vandrar på Fölisön bland torpen vaknar Kulla-Gulla känslorna till liv.
Idag styrde vi stegen just dit ut, Camilla, barnen och så jag, Kulla-Gulla då.
Förutom vackra torp såg vi svanarna komma flygande från söder och landa i den lilla pölen under bron. Där fanns ett ställe utan is.
Och titta! Livet har återvänt! Igen, vem skulle ha trott det?
