Sagolandet

Vad mera behöver man en onsdag än en god vän på besök, en filt på balkongen och nygräddade heta bullar?

Den här tjejen klagar inte på regnet. Älska vattenpölar:

Kvällens program är att lära mig använda den ”nya” telefonen (Basses gamla). Basse påstår att den ökar min nördstatus. Telefonen är en Nokia N900, med keyboard och en liten penna. Idag har jag ungefär hälften av gångerna haft telefonen upp och ner då jag svarat. Då vi ville ha Camilla och barnen ut och leka på kvällen stod vi utanför deras hus och ropade Caaaaamiiiiiillla.

Det funkade också.

I och med incidenten i lördags blev jag berövad på fler saker än de jag bar på mig. Tjuven tog min tilltro och tillit till okända människor. Varje människa jag möter på stan är en möjlig tjuv. Så vill jag verkligen inte leva och säkert går det om, men just nu känns det hemskt svårt att gå på stan. Tjuven tog min sinnesfrid. Likt en hök vakar jag över mina barn, vagnen låser jag, väskan och den tomma börsen håller jag i ett så stadigt grepp att knogarna vitnar. Jag är rädd. Hela tiden. Tjuven tog min fokus. Jag är disträ och har tusen fladdrande tankar som susar förbi. Jag minns inte vad och när. Jag är orolig.

För att råda bot på dessa alla rörde jag mig i stan ändå. Jag måste lita och måste våga igen. Dessutom skriver jag listor på allt. Det hjälper mig att fokusera och minnas.

Någon kan tycka att jag är överkänslig, men vi hade inbrott i mitt barndomshem då jag inte ens var tio. Att någon lämnat blodiga fingeravtryck och med kniv brutit upp flickebarnets vita, låsta skrivbord väcks till liv när sådant här händer.

Här om dagen vågade Saga inte leka i lekparken. ”Saga rädd” sa hon och såg mycket rädd ut. Varför är du rädd frågade jag. ”Pojken mörk” svarade den ljusa.

Fördomar finns tydligen inom människan då hon är liten och vår uppgift som föräldrar är att arbeta bort dem. Jag förstår att det som är annorlunda förstås kan vara skrämmande, blev ändå lite till mig. Jag förklarade kort att pojken är mörk för han klarar solen bättre än vi, han tycker om solen. Jättesvårt att veta vad man säger till en som bara är två. Vad skulle du ha svarat?

Hon vill alltid att jag ska berätta en egen saga och den ska alltid handla om gubben Saga, om jag försöker med gumman Saga skriker hon gubben!

Idag gick det så långt att hon klädde ut sig till gubben Saga och spatserade med både käpp och väska. Ja, skor också men de fick hon inte gå med här inne.

Vår dag var vårig. Solig och riktigt varm. Solkräm är från och med nu ett måste för familjen Albino. Dagen gick i sportens tecken, först sprang jag ute i skogen, sedan sprang jag i simhallen och sedan sprang jag längs med fotisplanens kant. Harald spelade i en turnering och fick silver. Själv har jag inte sportat tillräckligt för att förstå att man är ledsen då, eftersom man förlorar silver. Svårt, svårt att trösta. Kanske silver känns super i morgon?

Tog en promenad till Sello också för att förnya mitt SIM-kort. Alla butiker var öppna utom just Elisa shop, de skulle renovera något idag. Synd att de inte kunde meddela det på internet. Så telefonkontakt med mig får man inte ännu. Basse gav mig en ny plånbok i alla fall. Nu blir veckans program att försöka fylla den. Tänk att plötsligt börja från noll med alla kort.

… inga barnböcker eller brunbergs chokopussar för den delen heller. Var i akademen och blev bestulen på alla mina värdesaker. Såväl iPhonen som plånboken med allt i var borta på en sekund.

För sådant här finns inga ord. Jag blir lika förstummad varje gång då någon annan tycker sig behöva mina grejer mer än jag själv.

Saga, teknikens underbarn, spelar mig ett spratt nu som då. Ibland är det ett öronbedövande tjut som kommer ur högtalarna då hon pillat på förstärkaren. Naturligtvis timerinställt så du inte ska kunna förutse när detta sker. Ibland har hon städat alla ikoner på dators skräm till skräpkorgen. Det senaste var min telefon som fått sig en ansiktslyftning. Ingenting såg ut som det brukar. Var är twitterappen? Var är forecaappen? ”Ja men, leta i den nya pärmen jag döpt till socialt, snälla mamma!”

”Åh, tack sötisen (morr!).

Lekte hemhjälp igår och förde gul jaffa och välling till min vän som var strandad i lägenhet med magsjukt barn. Med mig hem fick jag en hög med veckoslutslitteratur. Vilket jag behöver eftersom jag just skickat in de sista uppgifterna till PF och nu igen får läsa skönlitteratur. Boken jag började med är inte skön. Valde nämligen Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin. Handlar om Kevin som skjuter ihjäl sina skolkamrater och lärare. Nu har jag just börjat och kan bara säga att den är fängslande. Kanske du har läst den? Kanske måste vi prata om Kevin lite senare? Jag misstänker att man känner ett behov av att prata om boken.